lördag 12 juni 2010

Dag två - Fabio och Robert och döden och jag


Det såg ju så bra ut. Högt bolltempo, kontrollerad defensiv, hela tiden på rätt sida USA:s torpeder. Lennon såg ut att trivas i sin korridor, Heskey var ladgårdsdörren som är så tacksam att spela upp på och Capello belönades snabbt för att han lät Stevie G vara den offensiva spetsen i mitten. De lyckades fånga upp löpningarna från Altidore och Donovan och visade prov på det vassaste omställningsspelet (både framåt och bakåt) sedan Inter spelade dragspel med Chelsea i CL.
De mattades, ändå höll de i taktpinnen.
Sedan tyckte fotbollsgudarna att det gått lite för lätt och så dödade de Robert Green med en strumprullare.
USA trampade på och började hota på allvar sedan Ledley King gjort slut på sina knän för den här gången, medan Lennon och SWP febrilt sökte öppna korridorer. Inget av lagen varken lyckades eller misslyckades. Vi ska komma ihåg att jänkarna en hård nöt att knäcka; deras defensiva disciplin och oslagbara fysik gör de till en klar kvartsfinalaspirant i Sydafrika, och att det verkligen inte är det här laget som Capello måste besegra, inte ens för att vinna gruppen.
Men med det här halvloja, kvävda anfallsspelet skrämmer de ingen av de andra favoriterna, Diegos Argentina undantaget. Nu har de två matcher på sig att veva igång vänsterkanten och ett samarbete mellan Rooney och vem-som-fucking-helst som fungerar över 90 minuter.
*Diskoteksskalan
Svettig
Lennon – Howard
Het
Johnson – Altidore
Disco
Gerrard – Bocanegra

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar