söndag 6 juni 2010

Farväl till släkt och vänner

Drogba. Robben. Pirlo. Suazo. Palacios. Ännu en Suazo. Mikel. Ferdinand. Altidore.


Det har redan blivit dags att säga hej och tack till ett gäng medaljdrömmar.


---


Störst först. Att Didi Drogba får en fraktur i underarmen är märkligt bara för att det borde ha hänt tidigare. Kommer ni ihåg Vidics karatespark på Stamford Bridge? Eller alla tusen vilda satsningar från Samuel och Lucio i de båda CL-kvartarna? 


Nu blev det en knapp vecka från VM-premiären mot Portugal istället. Ja, det ser ut som att han kommer kunna vara med ändå, med skruvar och metallplattor och benskydd på armen, men det ställs frågetecken för återhämtningen. Hur snart kan han spela? Svennis viktigaste match är öppningen mot Portugal och i dagsläget är det ingen som vet om han klarar av vara med där, än mindre hur mycket han hämmas av smärtor och begränsningar i rörelsefrihet. Seger där och avancemanget är klart, oavsett hur det går mot Brasilien.


---


Holland? Hej och tack. Redan för en månad sedan ställde jag frågan hur länge anfallsbesättningen skulle få se så komplett ut som den gjorde. Svaret kom igår när Robben av allt att döma klackade sig bort från VM. 


Nu tror jag det räcker till gruppvinst och en åttondel mot vilka Italien nu lämnar i kölvattnet, men att förlora den enda spelaren i hela turneringen som kan smeka in insidor från 35 meter och få det att se lätt ut...that's gonna cost you.


---


Englands förbannelse håller i sig. Om det inte är Rooneys mellanfotsben eller Becks ankel så är det Rios knän. En ren olycka, som att bli påkörd av en bil, sade landslagsläkaren Swärd. Spöket från '66 satt bakom ratten, säger jag.


Nu går de in i turneringen med ovissheten hängandes över sina huvuden. Upson och King är båda småskadade - vem tar platsen bredvid Terry som dessutom är ett litet frågetecken efter en halvdan säsong? Blixtinkallade Michael Dawson? Knappast.


Det blir Jamie Carragher. Veteranen som Capello på något outgrundligt vis övertalade till en comeback efter ett miserabelt år med Liverpool. Carra har sett mer än lovligt stabbig ut och hade det inte varit för att Skrtel, Agger, Johnson och Kyrgiakos gått sönder med jämna mellanrum hade han fått se Pools genomklappning från bänken.


Valet av defensivt komplement till Lampard blev precis ännu lite viktigare.


---


Resten? Tja, Italien mår nog mest bra av att låta De Rossi ta över som regista efter en allt långsammare Pirlo, medan Honduras får ställa in sig på en nolla i poängkolumnen utan både Suazo och Wilson Palacios. Nigeria saknade ledare och regissörer och satte hoppet till att Mikel skulle kunna växa ut till både och under turneringen - nu står Lasse Lagos kvar med sin fart och ett formsvagt mittbackspar. 


De enda favoriterna som kommit till Sydafrika utan skadebekymmer är Brasilien och Argentina. Ett av lagen har Dunga om reseledare, det andra har Diego.


Man behöver inte vara Erik Niva för att förstå vad det betyder.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar