onsdag 31 mars 2010

En Song för Zlatan

Ikväll är det synd om Alex Song.

Han har vuxit enormt sedan han för första gången tog plats i startelvan. Han slänger sällan bort passningar, han är så tuff och så hård man kan vara som någon i knattelängd kan och han är mångsidig på ett sätt som fotbollstränare avgudar. 


Jag trodde ärligt talat inte att Gallas bortfall skulle betyda sååå mycket. Nu såg jag inte hela matchen, men bara efter att ha sett höjdpunkterna - och Barcas två mål - är det tydligt att just Song har stor del i Gunners förlust. Målen är nästan identiska; Zlatan tar båglöpningnen rakt in i Songs zon (och tro inte att det var en slump) som varken tar några steg upp eller har någon som helst markering. Clichy och Vermaelens har också lite för vilsna uppsyner för ett lag som vill bli mästare. 

På andra målet följer den senare med Messi några meter upp - tydliga direktiv från Wenger? - och resten av backlinjen står högt, utan att det finns press på bollhållaren. En dödssynd. Att Arsenal vill döda mittplan är tydligt, och att man trycker upp backlinjen istället för att kollapsa runt eget straffområde är riktigt modigt. Men Xavi, det enda hotet i den ytan när Iniesta är borta, får stå och måtta en passning mot Zlatan, som i sin tur inte får någon som helst bevakning från Song, och så har Gunners mer eller mindre slängt bort sina chanser. Slarvigt.

Känslan är att Arsenal, trots två snabba mål, misslyckades mer än Barca lyckades.

Och att det bara finns en Ibrakadabra.

---

Almunia? Ja...han kan ha kostat Wenger två titlar på mindre än en vecka. Jag undrar hur nära fransmannen är att slå en signal till Igor Akinfeev eller Steve Mandanda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar